Om att vara tacksam.
Satt och gjorde några sidor till i Wilmers fotoalbum för någon dag sedan. Då trillade jag över bilderna när min farmor och Wilmer träffades första (och i stort sett enda) gången. Glädjen farmor utstrålade när hon fick hålla i den nya lilla varelsen var gudomlig att se.
När jag satt där och klistrade in just dessa bilder i albumet slog det mig hur otroligt glad och tacksam jag är över att de fick träffas, åtminstone en gång. Min fina farmor som jag älskar av hela mitt hjärta och min älskade son som jag avgudar. Synd bara att de inte hann med att träffas fler gånger, de skulle ha gillat det, båda två.