Ännu en fas som vi ska igenom
Idag fyller min sons pappa år. Vi hade ett samtal jag och min son igår, efter att vi varit och köpt en present till pappan.
Jag: Imorgonbitti när du vaknar fyller ju pappa år. När du väcker honom (vilket jag antar att han gör, eftersom vi vuxna har en benägenhet att vilja sova länge när vi har chansen) kanske han kan få en stor kram i present av dig?
Wilmer: Nää, ingen kram. Pappa ska få en prutt i ansiktet.
Och så började han skratta. Skratta för allt han hade. Skrattet tog som aldrig slut. Efter en stund tittade han på mig.
Wilmer: Fast då blir nog pappa arg.
Jag: Ja, det är ju inte så kul att någon pruttar en i ansiktet. Jag skulle inte vilja ha en prutt i ansiktet, skulle du?
Varpå han börjar skratta allt vad han har igen. Han skrattar så mycket att han knappt får fram svaret.
Wilmer: Nej...
För att börja skratta igen och prata om kiss och bajs i ansiktet.
.
Med detta vill jag säga att min 3,5 åring har kommit in i kiss- och bajsåldern. På riktigt. Ännu en fas som ska gås igenom.