Förväntansfull stor liten kille.

Idag for jag och min son till stan. Det var vår första bussresa tillsammans sedan han var bebis. Sedan dess har vi tagit bilen till stan, men nu när jag inte äger någon bil så har vi inte så mycket val. Jag har undvikit att åka buss med honom också eftersom att han tidigare blev så åksjuk. 

Men idag hade tog vi bussen in. Vi hade stämt träff med mina föräldrar på stan för lite shopping (Wilmer och mormor hade bestämt att de skulle köpa dinosaurier och jag hade lovat honom ett par minionbyxor) samt fika. 

Det var en förväntansfull kille som satt och väntade på busshållsplatsen. 


Och lika förväntansfull var han under bussresan. Tittade på mycket och pratade om mycket. Vi tog plats längst fram så han skulle kunna kika på vägen. 


Väl inne i stan blev det inga dinosaurier, men istället ett gäng arbetsfordon. Minionbyxor hittade vi och några tröjor och en mössa. 

Trötta och nöjda åkte vi hem igen. Wilmer somnade på vägen hem, så det kommer nog bli en seg läggning ikväll. 

Men vad gör det när sonen tycker att han haft en toppendag? Vi tänker avsluta kvällen i soffan med lite mellomys. 

Kommentera här: