Sjukstugan fortsätter...

Här hemma har vi fortfarande sjukstuga. Min förkylning hänger fortfarande med, snorar och hostar och känner mig seg. 

Som grädde på moset har lilleman åkt dit också. Feber och snuva. Ingenting är roligt, mat ratas. Han vill inte sova och inte vara vaken. 

Så nu hoppas jag på tillfrisknande för oss båda, snarast! Jag vill komma ut och göra saker och så vill jag ha tillbaka min glada, leksugna och nyfikna lilla kille. 

Håll tummarna för oss! 

Om saknad.

Ibland när jag inte har något att göra tänker jag att jag ringer min syster och åker dit en sväng. Sen kommer jag på att hon bor på andra sidan jorden och inte i samma stad längre. Åtta timmar efter ligger hon tidsmässigt. Så skulle jag ringa nu skulle hon med säkerhet sova också. 

Jag saknar att ha henne i samma stad och jag saknar att kunna träffa henne lite då och då. Så jag längtar till julafton då hon kommer hem igen. 

Att inte kunna sova.

Inatt kunde jag inte sova. Gick och lade mig strax innan midnatt.  Låg och vred och vände mig. Plockade upp W till vår säng då han vaknade till. Han somnade om på en gång. Det gjorde inte jag. Vred och vände mig ett tag till. Vid 01.30 klev jag upp igen, såg ett avsnitt av Gossip Girl och gick tillbaka till sängen. 

Jag somnade nog närmare tretiden inatt. Vaknade i panik när jag hörde att J låste dörren och for till jobbet. Jag såg inte till W någonstans i sängen! Letade med blicken bredvid mig, vid fotändan och tittade bort mot hans säng. Han var ingenstans. Tills jag tittade upp mot sänggaveln. Där låg en liten kille och sov gott längs med gaveln. Jag andades ut och somnade om. Vaknade vad jag trodde var bara en stund senare av att jag fick nappar kastade i ansiktet. W var vaken, stod vid sänggaveln och kastade nappar. Ville somna om, tittade på klockan, den visade 8, och sonen var klarvaken. Upp och hoppa! 

Så idag är jag trött. Kaffe, kaffe, kaffe. Jag vet en som kommer sova gott när det är dags för vila. Jag! (Och förhoppningsvis W också).