Down the memory lane.

För precis två år sedan idag hade jag och min fina vän K en mysig dag vid en sjö. Han badade hunden (och med hunden) och jag satt, stor som en elefant, på en filt och rörde mig knappt ur fläcken. Det var för varmt och jobbigt. 14 dagar senare föddes Wilmer. 
 
 
Vi hade en toppendag. Det var så ruggigt mysigt. Idag har vi också haft det toppen, jag och han som när dessa bilder togs låg i min mage. Vi har varit i lekparken och fixat och donat här hemma för att avsluta kvällen på 20-årskalas. Inte helt fel. 

Winnerbäck!

Att diska blev så himla mycket roligare när jag lyssnade på det här på hög volym. Resten av familjen var i badrummet och badade så jag skrålade på och dansade för fulla muggar.
 
Jag minns tillbaka till den där kalla men fantastiska dagen i november då jag och Karin träffades i Örnsköldsvik. Letade någonstans att äta middag för att peppa upp. Gick till arenan i GOD tid, satt där och peppade upp ännu mer. För att sedan se Winnerbäck himself. Och det var så bra! Jag lever på minnet fortfarande. 
 
I GOD tid, som sagt. Men det var det SÅ värt! Sedan var det fullt framför oss och runt oss. 

Hjärta barndomsvänner.

Igår hade jag finbesök av två av mina närmaste vänner. Två som lämnat Umeå och flyttat till sydligare breddgrader. 


Vi har delat så mycket tillsammans under en massa år och det var så roligt att se dem igen! 

Det är det som är bra med gamla barndomsvänner. Det är som att tiden stått stilla när man ses och man känner varandra så bra ändå. 

Tack för besöket tjejer!!