Semestertankar.

Det här med semester. Min första riktiga semester i livet. 

Vi har haft det mysigt, Wilmer och jag. Gjort en del upptåg och njutit av fint väder. 


Mycket lekparkshäng har det blivit. Och vi har för det mesta hållit sams, min lilleman och jag. 

Men nog skulle det ha varit roligare, betydligt roligare, om vi kunde ha fått semester tillsammans, hela familjen. För ibland när vi inte haft några planer, J har varit på jobbet i vanlig ordning, har jag faktiskt känt mig rätt ensam. 

Jag tänker att alla andra får göra roliga utflykter och resor tillsammans medan jag sitter här med min son och vill göra så mycket, men att vi inte kan, eftersom J jobbar. Och då känner jag mig ensam. 

.

Nu lider semestern mot sitt slut. Men vi kan ju alltid hoppas och önska att vi får vara lediga tillsammans nästa sommar. Att vi då kan göra allt vi inte kunde nu i sommar. 


Blixtar och dunder.

Och så kom världens oväder med regn, åska och blixtar, lagom till natten. Jag tycker att det är sjukt läskigt, med åska överlag, och med blixtar på det. Huva! Tur jag har J att krypa intill inatt om det skrämmer mig allt för mycket. 

Barcelona, baby!

Nu är vi hemma igen efter en härlig weekend i Barcelona. Vi har egentligen inte gjort så mycket. Mest bara strosat runt, drukigt öl och ätit mer eller mindre bra mat. Vi kände att vi inte orkade springa runt som tokar för att hinna se allting, när vi bara hade två dagar i staden. Vi ville mest bara komma bort, få lite miljöombyte, se något annat och rå om varandra. 
 
Första kvällen då vi kom var vi trötta och hungriga och hittade en perfekt uteservering med god  mat.
Lite kulturella var vi ändå. Vi gick och kikade på "la sagrada familia".
Och så drack vi öl i värmen. 
Självklart besökte vi även "Font Montjuic" en av kvällarna. Jätteläckert!
Och som äkta turister åkte vi på en kort båtutflykt. 
Vi avslutde varje kväll med en kaffe på Starbucks vid "MareMagnum", antigen på deras uteterass eller på en bänk vid vattnet. Jonas fick både heta "Dodas" och "Lulas". 
 

Vi har haft det toppenbra, men samtidigt är det skönt att vara hemma med lilleman igen också. Fast honom har det absolut inte gått någon nöd på hos mormor och morfar. Han skulle nog bra gärna stannat där längre.