Om bokstäver, sällsynta W och lite annat.

Igår när vi var på leksaksaffären hittade jag så fina bokstäver som jag tänkte skulle passa fint på min sons rumsdörr. 


Blev ju toppen. Bokstäverna är från JaBaDaBaDo. 

Wilmer har ju sådana problem i och med att hans namn börjar på just W. Han ser kompisarnas bokstäver på skyltar och dylikt överallt, men sin egen bokstav är sällsynt. Och han som har W i början av både för- och efternamn. 

Så jag tänker att vi får ladda på med W här hemma. Han har sedan tidigare sitt namn i träbokstäver också. 


Det dumma är, tycker jag, att på hans ABC-poster finns inte ens W med. Han får lov att vända den upp och ner och titta på bokstaven M för att tänka att det är hans bokstav. 


Jag tänker att det ska bli ett inköp på en ny ABC-poster som inkluderar W. När han har sådant intresse för bokstäver vill jag ju hjälpa honom på traven. 


Förväntansfull stor liten kille.

Idag for jag och min son till stan. Det var vår första bussresa tillsammans sedan han var bebis. Sedan dess har vi tagit bilen till stan, men nu när jag inte äger någon bil så har vi inte så mycket val. Jag har undvikit att åka buss med honom också eftersom att han tidigare blev så åksjuk. 

Men idag hade tog vi bussen in. Vi hade stämt träff med mina föräldrar på stan för lite shopping (Wilmer och mormor hade bestämt att de skulle köpa dinosaurier och jag hade lovat honom ett par minionbyxor) samt fika. 

Det var en förväntansfull kille som satt och väntade på busshållsplatsen. 


Och lika förväntansfull var han under bussresan. Tittade på mycket och pratade om mycket. Vi tog plats längst fram så han skulle kunna kika på vägen. 


Väl inne i stan blev det inga dinosaurier, men istället ett gäng arbetsfordon. Minionbyxor hittade vi och några tröjor och en mössa. 

Trötta och nöjda åkte vi hem igen. Wilmer somnade på vägen hem, så det kommer nog bli en seg läggning ikväll. 

Men vad gör det när sonen tycker att han haft en toppendag? Vi tänker avsluta kvällen i soffan med lite mellomys. 

Skrik och panik vändes till glädje på ett kick!

Alltså, varför har jag inte tänkt på detta innan? 

Att duscha har verkligen varit ett harmoment hemma hos oss. Långa diskussioner, tårar och skrik. Ännu mer när håret ska tvättas. 

Men så kom jag på att bilarna också behövde tvättas och det köpte sonen på en gång. 

Nu sitter han i duschen, tvättar bilar och sig själv och håret får jag schamponera och skölja ur utan problem.


Nu vill han inte sluta, för det är ju så kul.