Tvättdag med härligt sällskap.
En som däremot älskar att få följa med till tvättstugan är sonen. Han är snabbt på med ytterkläderna och liksom hoppar upp och ner i hallen när vi ska gå. Han har alltid tyckt tvättmaskiner varit fascinerande, speciellt den hos mina föräldrar (eftersom att den, fram tills igår när de bytte maskin, har skrikit och låtit märkligt under varje tvätt).
När vi kommit ner i källaren där tvättstugan är så springer han genom korridoren fram till dörren. Första funderingen är om de låter, även fast han vet att de alltid är tysts när vi kommer dit. Sedan hjälper han mig med allt. Lilla hjälpredan. Och nog är det tur att jag har en sådan duktig hjälpreda, för det gör tvätten lite lättare och roligare.
Full fart fram mot dörren.
Hämtar korg.
Stoppar in i maskinen.
Att vår tvättstuga är från stenåldern gör inte tvättandet roligare. Önskar en ny fräsch stuga, eller ännu bättre, ett eget fint och modernt tvättrum där maskinerna är nya och tvätten torkar på ett kick. Det skulle ha varit något.